Inga svar, men inte heller många frågetecken

I tisdags var jag till Huddinge sjukhus, Infektionskliniken. Läkaren jag träffade lät liksom bekant så jag frågade henne om hon var norrifrån, och visst, från Arvidsjaur. It takes one to know one ;)

Nåväl, hon gick noga igenom alla prover som tagits, och det visade sig bland annat att de har tagit prover på vårdcentralen som brukar tas när man kommer till infektionskliniken så det känns väldigt betryggande att veta. Med lite gnat och tjat kommer man lite längre. Man ska vara frisk för att orka vara sjuk.

Nåväl, igen. Alla prover har varit alldeles utmärkt normala, förutom mitt lilla hjärnsläpp, så de flesta (alla?) anledningarna till att man har långvarig feber har uteslutits. Det känns bra. Det finns inte mycket mer att leta efter. Jag lämnade visserligen blod som skulle odlas för att det eventuellt skulle gå att se något där som ännu inte kommit fram. Dock trodde inte läkaren att det skulle göra det.

Det jag har efterlyst i vården är att man ska tillåtas se ett samband mellan kropp och själ, mellan det fysiska och det psykiska. Just det påtalade läkaren, att kanske kommer sig min feber av att psyket inte mår bra, eller kanske är det tvärtom. Vad är hönan och vad är ägget?

Man vet inte.

Det trevliga i kråksången är att nu kan jag ge mig ut på stavgångspromenader igen eftersom min feber inte hör till de febrar som man inte ska motionera med, så att promenera går alldeles utmärkt. Visst, jag får feber, men samtidigt ger promenaderna i sig ett välmående, så kanske avtar febern i takt med att välmåendet ökar?

Det vore nånting att önska sig det.

Tags: , ,

6 Responses to “Inga svar, men inte heller många frågetecken”

  1. Paula skriver:

    Bra ändå att få det ordentligt utrett till sist.
    Stavgånga på!
    Kram!

  2. Annelie skriver:

    Jag efterlyser också det där sammanbandet mellan kroppen och själen, att det ska finnas även i vården. Jag tycker ofta själv att man möts av en läkare som ser ut som ett levande frågetecken om man är på nåt ”fysiskt” ställe (som VC, neurologen, kirurg m.m) och nämner nåt om att man inte mår så bra i själen. Det är som att de inte vet vad de ska ta sig till… Och samma visa när man har kontakt med psyk och nämner sin kroppsliga värk eller vad det nu är jag nämner för stunden, även där ett levande frågetecken. Men ”hallå” liksom när ska de inse att man är en helhet och att såklart är det ju så att kroppen och själen hör ihop och att de påverkar varandra på både positiva och negativa sätt… Ja vi får hoppas att det snart blir nån sorts ”revolution” inom sjuk/friskvården!
    Men tillbaka till dig kära Miriam, även om febern är jobbig så är det ju i alla fall skönt att du inte behöver ligga i sängen, jag menar att det inte är skadligt för dig med motion och att hålla igång så mycket du orkar.
    Kram till dig <3
    Annelie

  3. Gocka skriver:

    Skönt att höra att de uteslutit allt det otäcka. Promenaderna är kanske precis vad du behöver flr psyket också. Hejja Mirre! Och snart börjar Spanarna så du har ngt trevligt att lyssna på när du går. Kram!

  4. Simonbror skriver:

    Det finns ju som begrepp. Definitivt nåt att ta fasta på.

    http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=172&psykosomatisk

    Ang hönan eller ägget kan man väl titta kronologiskt på det, antar jag. Vilka symtom infann sig tidigare – depressionen eller feberbesvären?

    Jag tror, som den lekman jag är, att febern triggas av ditt känslotillstånd. Det låter i nuläget som den rimligaste förklaringen. Det kanske till viss del varit självuppfyllande profetior också, att feberfarhågor realiseras, iaf till viss del, av farhågorna. Jag vet inte.

    Hmm, om jag var du skulle jag nog höra vidare om beteendemedicin, som nämns i länken. Kan definitivt ha ett grundtänk som bättre lämpar sig för dig och din situation.

    Kram

  5. Micke skriver:

    Skönt febern inte verkar vara av det allvarligare slaget. Minns då jag var lite över 20 år, kanske upp mot 23-24 och då jag hade feber varje dag nästan jag kom hem från jobbet. Det fanns inget fel men febern fanns där ändå men gick ju över efter nån/några månader.

    Hoppas den ger med sig för dig!

  6. Lotte skriver:

    Det är konstigt det här med kropp och själ. Det kan ju mycket väl vara så att febern inte har någon förklaring av det vanlig medicinska slaget. Jag hoppas dock att den snart ger med sig.
    Kram