När är det nog?

I månader har jag dragits med depression och feber. Det har varit och är tungt på många sätt och vis, inte bara för mig utan för hela familjen.

Det är liksom ungefär vad jag/vi klarar av.

Men sedan i lördags dras jag nu också med någon form av magsjuka. I lördags var det ett kolossalt molande och även magknip. Jag sov bort precis hela dagen. Igår var det lite bättre och jag lyckades medverka i gudstjänsten i kyrkan på eftermiddagen. På kvällen blev det sämre igen.

I morse vaknade jag helt utan knip eller molande smärta så det var ett lätt beslut att Jonas skulle jobba förmiddag och jag eftermiddag. Denna uppdelning eftersom Ella är förkyld och hemma från skolan.

Men döm om min förvåning och totala ledsnad när jag strax före lunch kände hur det tilltog i magen, denna gång mer kymighet och en känsla av att returer kan bli av.

Jag har knaprat i mig ett par skorpor och håller tummarna för att jag får behålla dem.

Ellas förkylning kan hon få ha för sig själv, jag är INTE intresserad!

Nog kan det väl vara nog nu?

Edit 20:18
Nu har jag fått värsta nackspärren också :(

Tags: , ,

5 Responses to “När är det nog?”

  1. Annika skriver:

    Verkar som hela din kropp är deprimerad, tycker jag. Inte konstigt att den blir sjuk på flera olika sätt. När jag varit i liknande situationer har jag också upplevt att det inte bara är en eller två saker som strular, utan att det kommer väldigt många symptom på att något inte står rätt till. Feber, illamående, yrsel, matthet, förkylningar, kliande hud, hår som slokar, naglar som bryts, sömnsvårigheter och så vidare i evigheter. Har flera gånger tänkt att hur ska jag ORKA bli bättre när jag mår så här?

    Hoppas hoppas att du snart få må bättre! Att det blir en positiv, uppåtgående spiral istället för den du är i nu.

    Kram!

  2. Lotte skriver:

    Kramar om! Jag kan hålla med om att det räcker för din del!

  3. Molly skriver:

    Kramar!

  4. Ellen skriver:

    Stor kram!

  5. Josefina skriver:

    Ja, nu kan det absolut räcka tycker jag! Du är värd att MÅ BRA och vara glad. Men din kropp verkar inte fatta det? Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam, Josse.