Hur många sätt behövs?

Jag har haft återkommande depressioner sedan många år. Jag har ofta förekommande huvudvärk, ibland migränliknande. Sedan snart ett år får jag feber vid minsta ansträngning. I natt var jag uppe och kräktes, därefter inga spår av magsjuka.

Hur långt ska kroppen gå innan skallen fattar vad det är frågan om? När ska jag fatta att det är dags att på allvar se över min situation?

Jag vill må bra. Hela tiden. Både på jobbet och hemma, inte antingen eller. Och absolut inte inget av det, och det är ditåt det barkar med skrämmande fart.

Nu återstår bara den lilla nöten att knäcka: HUR ska det gå till?

Tags: , , ,

19 Responses to “Hur många sätt behövs?”

  1. Mia skriver:

    Ledsen men tyvärr har jag inga bra råd, vill bara säga att jag lider med dig!

    Hoppas verkligen du kommer tillrätta med vad det nu är som är fel!

    Många kramar!!

  2. Miriam skriver:

    Tack snälla du, Mia. Medkänsla räcker långt. Jag vet ju i stort sett vad som måste till men orkar inte tänka tanken hela vägen.
    Kram!

  3. Malin skriver:

    <3

  4. Paula skriver:

    Jag har inte heller några råd, men tycker så klart att det är trist att du inte mår bra.

    Kram!

  5. Gocka skriver:

    Har du provat ngn alternativmedicin?

    Kan ju vara värt ett försök. Du har ju liksom inget att förlora. Eller?

    Stor kram!

  6. Simonbror skriver:

    Ja, jag är ju fortfarande bara lekman, och du har väl träffat din beskärda del av lärda män och kvinnor. Så vad har dessa erbjudit hittills? Är psykofarmaka det som gäller, eller har tex KBT kommit upp?

    Du skriver att du vet vad som måste till. Jag vet inte vad det är, du behöver inte berätta, men vari ligger det jobbiga i att göra just detta, hur gestaltar det sig? Framförallt – kan detta jobbiga kanske någorlunda hanteras genom KBT?
    Kanske. Jag vet inte. Vill bara komma med lite input.

    Kram.

  7. Miriam skriver:

    Det är jobbet. Det är perfekt, men för mycket. Jag måste lära mig att hantera energitjuvar, inte ta åt mig personligen. Hur detta ska gå till är en helt annan sak. Den har jag inget svar på. Just nu.

  8. Ingrid skriver:

    Var det bättre när du jobbade mindre? Möjligt att gå ner i tid, eller kvarstår problemet? Går det att ta itu med ”problemet” konkret på jobbet? Hemma?

  9. Mia skriver:

    Åh, det där med jobbet känner jag igen, älskar mitt jobb otroligt mycket MEN det finns såå många energitjuvar som jag bara önskar att dom skulle inse att det inte funkar att göra på det här sättet. Men vad gör man när inte den som kan göra nåt åt det inte ser problemet.

    Jag äter lite mediciner sedan några år tillbaka och det har blivit mycket bättre sen dess, men fortfarande är det jobbigt till och från.

    Hoppas, hoppas du hittar en lösning!

    Kram

  10. mammamor skriver:

    Kära Miriam, om du visste vad jag önskar att du kunde få hjälp. Men jag kan inte göra något annat än att be till Gud, att han måtte finna en lösning. Jag tänker på dig!

  11. Simonbror skriver:

    Men det är ju precis där KBT – kognitiv beteendeterapi – kommer in; att lära sig hantera känslor och tankar (tex vid depression).
    Du behöver inte lista ut hur det ska gå till. Det finns folk som vet – leg psykologer, med KBT-inriktning.

    Jag säger inte att det är lösningen på alla problem, men kanske.

  12. Miriam skriver:

    Tack för all input, allt stöd på alla de vis. Jag ska nog ta mig fram på endera viset, måste bara hitta en någorlunda hållbar lösning. Jag grubblar vidare.

  13. sarabr skriver:

    ett tips som är värt att testa, ta bort sädesslag, i alla former under ett par veckor, kanske till och med minska sockerintag till ett absolut minimum. Det är värt att testa för jag har sett många få fysiska och psykiska problem av gluten!?! Inklusive jag själv. Låter kanske skumt men värt att testa.

  14. Miriam skriver:

    Jag har funderat en hel del på kosten också men inte hunnit/orkat ta itu med den. Endera dan…

  15. Bloggblad skriver:

    Jag undrar ju förstås också om du prövat alternativa metoder. Kosten har stor inverkan, precis som dina andra vänner föreslår. Jag var på ett ayurvediskt hälsohem en gång, och började förstå en del sammanhang där.
    Sen sitter som sagt mycket i tanken… Jag läser Echard Tolle f.t. och har tagit till mig det han skriver om att kunna släppa gamla händelser och tankar och leva i nuet, för jag har släpat omkring med en rätt tung ryggsäck som tyngt mig mentalt och kroppsligt. KBT brukar funka – och kropp och själ hänger ihop. Jag får t.ex. en vidrig klåda med stora blaffiga nässelutslag som slår ut mig helt om jag stressar. Min man har fått en ögonsjukdom som helt hänger på för många stresshormorner som satt fart… och som kommer att försvinna när han slutar stressa.
    Ge dig inte förrän du får hjälp att hitta rätt väg, och hjälp att inte ta vid dig av energitjuvar – det hänger ju en del på att man låter sig sugas ur också, men det är svårt att hitta styrkan på egen hand.

    Lycka till!

  16. Miriam skriver:

    Tack, Marianne. Jag har mycket att fundera på och ska försöka få tid och hjälp att göra just det. Har tid på psykmottagningen på fredag, ny läkare som vanligt, men jag ska se till att få hjälp komma vidare.

  17. Annika skriver:

    Åh, Miriam – precis som alla önskar jag att jag kunde hjälpa dig. Jag lever ju som du kanske vet under pressade former med sjuk son och liknande jobbsituation som du. Jag tänker att du säkert provat KBT och så, men jag vill ändå tipsa om både kbt och bildterapi. Under en period när det många sätt var kritiskt så fick jag riktigt många verktyg att hantera saker och ting. Jag använder mig ofta av dessa bilder och tankesätt. Det har också gjort mig lyhörd för kropp och själ. Om du vill så har jag namn som jag kan mail dig. Meddela bara. Stor kram Annika

  18. Miriam svarar skriver:

    Nu kollade jag wp och upptäckte kommentarer som jag skulle godkänna. Förlåt att det dröjde så. Och framförallt TACK alla för era råd och tips! Jag tar till mig allt i den mån jag orkar/hinner. Och gör jag det inte nu så har jag era ord kvar här.

  19. sarabr skriver:

    Jag tycker det låter biokemiskt problem, inte mentalt. Mineral/vitaminbrist, möjligen läckande tarm, vilket förmodligen är extremt vanlig idag med alla kolhydrater människan som norm äter normalt. Kan vara värt att fundera på? Du måste nog börja bli egendetektiv i din egen hälsa för detta kommer att vara återkommande om du inte hittar grundorsaken är jag rädd. *många kramar*