Långsamt

Idag lyssnade jag bland annat på låten Långsamt av Lisa Nilsson. De två första stroferna innan refrängen stämmer så mitt i prick på hur jag mår just nu. Speciellt raderna Jag har kommit att sluta försöka. Känslan är full av besvär.

Jag har kommit att röra mej långsamt
Det har sina olika skäl
Benen de känns inte lätta
Lusten finns inte där

Jag har kommit att sluta försöka
Känslan är full av besvär
Magen den blir liksom ihopsnörd
Flödet finns inte där

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Text: Lisa Nilsson

Hela texten finns här.

Jag har kommit väldigt nära att ge upp helt, jag orkar verkligen inte försöka mer. Tur då att jag hade ett läkarbesök på vuxenpsykiatrin inbokat idag. Det resulterade i en utbytt medicin, ordination på 20 minuters promenad varje dag samt löfte om samtalskontakt och remiss till terapi i någon form. Dessutom är blodprov lämnat på vårdcentralen för koll av lite ditten och datten.

Kanske, kanske vänder det även denna gång. Jag känner inget som helst hopp idag, men jag får lita på vetskapen om att långsamt också leder någonstans. Långsamt går också framåt.

Tags: , , ,

11 Responses to “Långsamt”

  1. Cicci skriver:

    Kram! Känner precis som du idag, men förhoppningsvis vänder det även denna gång.

  2. Jezzz skriver:

    Långsamt är bra. Oftast det som håller.
    Skickar mina varmaste kramar!
    Hoppas nya medicinen funkar <3

  3. Mia skriver:

    Utmärkt att du får hjälp! Stor kram på dig!!

  4. Annika skriver:

    Jag har varit bortrest under sommaren och ingen dator, men via fb vet jag att du kämpat länge. Långsamt händer mycket. Jag är glad att du får hjälp och även om det är bottenmörkt så hoppas jag verkligen att det långsamt känns bättre om ett tag. Tankar och kramar till dig!!

  5. Sara skriver:

    Kämpa!! Själv mår jag bättre sedan jag gick över på paleokost, hjärnan lugnade ner sig och det är lättare att hantera livet, även om det är vansinnigt tungt ibland men det är ljusår bättre ändå mot vad det har varit. Kanske vore nåt att testa? Du har ingenting att förlora. Jag tror inte att jag ”tål” vete och andra kolhydrater sådär jättebra. Slarvar jag så faller jag hårt väldigt snabbt. Jättejobbigt.

    Vill verkligen att du ska må bra. Kommer ev. att åka ner till sthlm sept/okt. Vill jättegärna ta en fika eller en långsam promenad och bara vara en stund med världens bästa miriam. <3

    • Miriam skriver:

      Å, Sara, vad roligt det vore att ses! Hör av dig.
      När det gäller kosten så vet jag att den måste bli bättre, till st börja med någorlunda normal. Men först måste jag samla på mig kraft att ta mig ur den nuvarande orkeslösheten. Och bara tanken på att försöka är besvärlig…
      Kram!

Leave a Reply