Trött och ytterligt less

Idag träffade jag min läkare på psyk som jag haft sedan juni. Hon skulle bli kvar länge sas det. Nu skulle hattandet från läkare till läkare vara över.

Jo tjena.

Hon jobbar till den 25 oktober; at-läkaren som var med idag en månad till. Sen blir det nytt igen.

Men då ska ju jag vara frisk.

OM det skulle vara så är ju en av poängerna med kontinuiteten att samma läkare sett mig både sjuk och frisk, för att kunna styra upp om det barkar åt pipsvängen igen.

Men nej. Inte nu heller. Faktiskt inte en enda gång under de senaste evighetsåren som till och från-deprimerad.

Är det konstigt att man bara vill ge upp, krypa ihop i soffhörnet och om möjligt inte synas för omvärlden?

Det ska jag göra, åtminstone resten av kvällen.

Skitdepression.

Skitpsykvård.

Skitalltihopa.

Tags: , ,

12 Responses to “Trött och ytterligt less”

  1. Malin Renström skriver:

    Varm yllepläd till dig.

  2. Cicci skriver:

    Kramar om!

  3. Paula skriver:

    Tråkigt, tråkigt! Kramar till dig!

  4. Gocka skriver:

    Stor kram!

  5. Monica skriver:

    Varma kramar i höstrusket.

  6. Miriam skriver:

    Tack alla!

  7. Annika skriver:

    Så himla tråkigt. Att inte vården verkligen satsar på att behålla sin personal är obegripligt. Kompetens kostar, varje ny person ska läras upp. Och för patienterna innebär det att kunskap om deras hälsa försvinner, vilket måste läras in igen av vårdpersonalen – vilket kostar tid det också. Och det är bara de ekonomiska konsekvenserna för vården (som de verkligen borde kunna räkna hem enkelt). För patienter och samhälle blir ju kostnaderna ännu högre. Otrygghet och brist på kontinuitet kan ju faktiskt göra att tillfrisknandet går långsammare eller att man till och med blir sämre. Mer sjukskrivning alltså. Ingen verkar vinna på att det är så här hattigt, så varför är det så???
    STOR KRAM till dig!

    • Miriam skriver:

      Precis så, Annika. Jag hittar inte orden själv så det blir mest skit av allt ;)
      Idag känns det lite bättre, men den lilla kämpaglöd jag känt senaste veckorna är väck. Jag håller mig över ytan så länge, i bästa fall.

  8. Miriam Hermanson skriver:

    Känner igen det du säger min dotter lider också av depressioner och hon har nästan aldrig samma läkare tre gånger i sträck, den senaste samtalspersonen hon har, har fått fast tjänst men det är ingen garanti att han stannar någon längre tid. Känner också en stor hopplöshet inför den obefintliga vården och den oerhörda nonchalansen du och hon utsätts för. Känner med dig och önskar att du kan uppamma tillräcklig energi för att hålla dig flytande, det finns hopp, du kommer att bli bra.

  9. Micke skriver:

    Tokigt är vad det är!
    Hoppas det går rätt så bra ändå detta.