Category Archives: ego

Sommaren 2013 vs de tidigare

2011 skrev jag detta inlägg.

Jag skulle kunna kopiera det nu men ersätta 2011 med 2013 och halvtidssjukskrivning med heltidsdito. Och för all del, 2012 var på samma vis som 2011 också.

Jag kan säga som så att jag just för tillfället, strax efter en lugn men ändock feberframkallande promenad i solskenet, är fruktansvärt bitter över det faktum att jag de tre senaste somrarna inte kunnat njuta av årstiden och de aktiviteter familjen och en stor del av den övriga befolkningen ägnar sig åt när solen skiner.

Depression, utmattningssyndrom och ansträngningsfeber – dra dit pepparn växer – jag vill också vara FRISK!!!


Jo, alltså…

…jag blir ju som otroligt less på alla klatschiga uttryck och ”klokheter” om hur lätt det är att bli/vara lycklig. De finns på Facebook. Jag unnar alla som vill lägga upp/dela dessa bilder att göra det men på min Facebook-sida och nu också i bloggen måste jag protestera!

20130316-200401.jpg
Idag var det den här bilden.

Jag inser att det för en i övrigt fullt frisk människa kan vara så enkelt att komma från bu till bä bara genom att ändra tanken i annan riktning.

Men med min mångåriga kamp mot återkommande depressioner i bagaget och den senaste för tillfället 10 månader långa depressionen ser jag annorlunda på saken.

Förutom att jag inte är frisk så måste jag ändå kämpa som en tok för att få en vård värd namnet. Det byts läkare som byter/ändrar mediciner. Jag fick tjata i 2 månader för att överhuvudtaget få en remiss till vidare terapeutisk vård. Efter utredningen som till slut visade att jag skulle få gå i terapi slutade den utredande terapeuten, som rent logiskt skulle fortsatt att träffa mig, och istället fick jag en annan terapeut.

Denna människa hade mage att under den sista gången (av sammanlagt 7) jag träffade henne (vi visste inte då att det var sista, men anade nog det båda två) berätta att under hennes 30 yrkesverksamma år har ingen patient någonsin mått så dåligt som jag berättat att jag gjort efter mitt besök hos henne veckan innan.

Så nu, efter snart 10 månaders sjukskrivning, har jag en bra läkare (sedan januari), en tack och lov (!!!) bra handläggare på försäkringskassan, ingen terapeut men massor av goda vänner som stöttar mig i min kamp. För att inte tala om min man. Allt han gör går inte att beskriva. Hur ska jag nånsin kunna ”betala tillbaka”?

Min dryga 10-kilos viktuppgång är för övrigt också en trist följeslagare i depressionens spår. Kombinationen mediciner + oförklarlig feber (=stillasittande) + tröstätande är inte bra för kroppen.

Så ”Change something” är en otroligt snårig och besvärlig resa och helt ärligt vet jag inte om jag nånsin kommer att lyckas bli lycklig igen.

Deppsörjan Örjan gör ett gediget arbete denna gång.


Födelsedagspresenter

Idag fyller jag år och uppvaktades på sängen med sång och presenter.

Och vilka presenter sen.

Passar en stick-, virk-, och inte minst The Big Bang Theory-nörd som jag.

20130215-082011.jpg
Tröja

20130215-082043.jpg
Mugg

Hihi!


Önskelista

Om två veckor fyller jag år. Den 15 februari närmare bestämt. Och nu tänker jag göra nåt jag aldrig gjort förut, nämligen skriva en önskelista i bloggen.

Att jag gillar garn och handarbete är ingen överraskning för någon och det kommer att synas på listan.

Och när jag var liten sa mamma att man får önska sig vad man vill men man får inte allt man önskar sig. Så nu tänker jag göra det! ;)

Stora boken om stickning – den om virkning har jag redan.
100 snöflingor att virka
75 snäckor, fiskar, koraller att sticka och virka
Austentatious Crochet
Crochet lace
Garn, garn, garn : kreativa projekt att sticka och virka
The Granny Square Book

Det finns massor av länkar på webben och klipp på youtube, men det är ändå inte som att bläddra i en bok med bara virk- och stickmönster. Det ena utesluter verkligen inte det andra!


Jesus Christ Superstar

Igår kväll var jag på Göta Lejon och såg Jesus Christ Superstar i goda vänners sällskap och med Ola Salo i huvudrollen.

Jag tycker generellt sett om musikaler – scenografi, dans, sång, aktörer – ja, hela paketet.

Gårdagens föreställning är inget undantag, om än scenografin sammantaget var för mörk för min smak. Men å andra sidan är ju inte storyn nån glädjeberättelse, den slutar med korsfästelsen. Och teologiskt kan man säkert ha en massa åsikter, men jag har varken ork eller vilja att analysera.

Jag gillar Ola Salo och jag gillar musikaler så jag hade en väldigt lyckad kväll! Det var en födelsedagspresent lite i förskott och jag är mycket, mycket glad för den :)

Och ytterligt, ytterligt tacksam!

20130112-175908.jpg


Ny läkare

Idag var jag på Sophiahemmet och träffade en ny läkare. Jag har träffat många läkare och bara en gång har det känts lika rätt som nu. Problemet med läkaren i maj 2012 var att hon gjorde at-tjänstgöring och försvann lika fort som jag hittat henne.

Men läkaren jag träffade idag var varken höggravid, tillfälligt anställd eller på väg bort.

Det var en läkare som lyssnade på MIG, utgick från MINA erfarenheter och MINA behov. Detta utifrån sin egen kunskap om utmattningssyndrom, depression, medicinering och så vidare.

Det är en sådan enorm lättnad att jag nog ännu inte smält det. Kan det vara sant? Finns sådana läkare?

Men visst, efter snart 8 månaders sjukskrivning och väldigt många års återkommande depressioner, är det väl inte mer än rätt att jag hittar någon som lyssnar?

Det är så att säga på tiden.


Nytt år

Nytt år – ja.
Nytt hopp – nej.
Over and out.


Julklappar

Igår eftermiddag/kväll träffade jag tre tjejer jag lärt känna genom Facebook och det gemensamma intresset för virkning och stickning.

Jag fick julklappar. Ett underbart litet kakfat och ett lika fantastiskt nystan med det mjukaste garn. Enligt givaren skulle det göra sig bra till en hitchhiker. Jag funderar på handledsvärmare också.

Tills vidare får det ligga och vara vackert.

20121125-152151.jpg


Ny läkare och f-kassetant

I morgon ska jag, återigen (!!!), träffa en ny läkare, häva ur mig min inte alldeles putslustiga sjukdomshistoria och uppdatera hur jag mår.

På tisdag ska jag träffa min kontaktperson på f-kassan. Det känns om möjligt ännu mindre putslustigt.

Jag närmar mig nämligen med raska steg halvårsgränsen som sjukskriven, och känslan av att det blir tuffare framöver kommer säkert som amen i kyrkan.

Hur hantera detta? Jag har faktiskt ingen aning. Det är en helt ny situation. Jag vet inte.

Jag oroar mig. Det gör jag.

Och önskar att jag var frisk och stark och orkade lika mycket som ”alla andra”.


Vila

Efter att ha varit på jobbet i ottan är jag tämligen pömsig nu på eftermiddagen. Vad passar då bättre än att vila en stund med en gosig filt över sig?

Bortanför mig i soffan ligger pågående och färdiga handarbetsprojekt på platsen där jag alltid sitter och handarbetar.

De får vänta. Nu ska jag stänga ögonen en stund.

20121106-154503.jpg