Archive for the ‘ego’ Category

Idag är jag på syfestival

lördag, oktober 20th, 2012

Idag fyller jag mina depåer.

Och jag gör ett grannlaga arbete ska ni veta.

20121020-150800.jpg

I brevlådan igår

onsdag, oktober 17th, 2012

Till slut fick min läkare iväg remissen. Igår kom bekräftelsen som ett brev på posten.

Nu väntar först kö till mottagningen, sedan utredning, beslut om det finns behandling som passar och till sist antingen någon form av terapi eller återremittering.

Nu vet jag i alla fall ATT jag väntar på något. Man får vara glad för det lilla.

20121017-164629.jpg

Fortsatt sjukskriven…

onsdag, oktober 10th, 2012

…på halvtid. Så på nåt vis ska jag fortsätta få ihop 4 timmar om dagen på jobbet. Det går otroligt trögt.

Ingen remiss skickad ännu men nu skulle läkaren i alla fall prata med psykologen jag träffat några veckor. De arbetar på samma arbetsplats så grattis till dem om de lyckas samarbeta.

”Det är bra att du vet vad du vill”, sa läkaren. Jamen det är väl klart, jag har erfarenhet av kbt, lyckad sådan, jag har bett om det sen dag 1!!!

Suck. Jag gnetar vidare.
På nåt vis.
Hur vet man inte.

I morgon läkare…

tisdag, oktober 9th, 2012

…på torsdag fysioterapeutbesök och på fredag träff med psykologen. Tänk om nånting skulle kunna vänta depressionsskutan?

I maj fick jag via en at-läkare hopp om livet. Det skulle skickas remiss till kbt, jag skulle kunna söka nån slags sjukersättning på deltid, en ny läkare skulle börja på mottagningen, och bli kvar som det verkade.

Nu är det oktober och jag har inget som helst hopp om någonting.

Nya läkaren slutar. Ingen remiss har skickats någonstans, ev ansökan om nån slags sjukersättning bara bortförklaras.

Jag har provat och bytt mediciner efter läkarens inrådan. Jag har gått långsamma promenader nästan varenda dag på läkarens ordination.

Det enda jag inte gjort var att bli frisk innan läkaren slutar.

Nämenförlåtsåväldigtmycket!!!

Skitdepression.

Jag orkar faktiskt inte kämpa mer. Jag lägger ner.

Tillägg
Sedan maj/juni 2011 har jag också dragit på ansträngningsfeber. Som om inte det andra räckte.

Kvällsblogg

torsdag, september 27th, 2012

För ett år sedan jobbade jag 75 % igen efter en halvtidssjukskrivning. Några veckor senare var jag tillbaka på heltid. Det kändes underbart.

Nu står jag kvar på halvtid och är ”glad” att jag åtminstone klarar det. Hur jag någonsin skulle kunna jobba en sekund till är en fullständigt omöjlig ekvation att lösa.

Jag tycker mig nå botten hela tiden. Det visar sig att Deppsörjan Örjan är betydligt mer mångbottnad än jag trodde. Det finns ständigt en lägre botten att trilla ner på.

Men hej, nån gång måste väl enda vägen vara uppåt? Väl?

Nån gång?

Trött, less och likgiltig

tisdag, september 18th, 2012

Dagen idag har varit avslagen. Svårt att komma igång i morse, kom till jobbet först vid 11.

Innan dess virkade jag förstrött. Har börjat på en slags cirkelkofta, mönster finns här.

Så här långt hade jag kommit i eftermiddag.

20120918-184758.jpg

Trött och ytterligt less

måndag, september 17th, 2012

Idag träffade jag min läkare på psyk som jag haft sedan juni. Hon skulle bli kvar länge sas det. Nu skulle hattandet från läkare till läkare vara över.

Jo tjena.

Hon jobbar till den 25 oktober; at-läkaren som var med idag en månad till. Sen blir det nytt igen.

Men då ska ju jag vara frisk.

OM det skulle vara så är ju en av poängerna med kontinuiteten att samma läkare sett mig både sjuk och frisk, för att kunna styra upp om det barkar åt pipsvängen igen.

Men nej. Inte nu heller. Faktiskt inte en enda gång under de senaste evighetsåren som till och från-deprimerad.

Är det konstigt att man bara vill ge upp, krypa ihop i soffhörnet och om möjligt inte synas för omvärlden?

Det ska jag göra, åtminstone resten av kvällen.

Skitdepression.

Skitpsykvård.

Skitalltihopa.

Har tappat sugen

onsdag, augusti 29th, 2012

Att lägga upp virkprojekt har varit mitt hittills enda motmedel mot Deppsörjan Örjan. Men idag orkar jag inte. Jag vill inte. Har ingen lust att ens försöka uppbåda nåt intresse.

Så idag får ni virka nåt trevligt själva.

Långsamt

tisdag, augusti 14th, 2012

Idag lyssnade jag bland annat på låten Långsamt av Lisa Nilsson. De två första stroferna innan refrängen stämmer så mitt i prick på hur jag mår just nu. Speciellt raderna Jag har kommit att sluta försöka. Känslan är full av besvär.

Jag har kommit att röra mej långsamt
Det har sina olika skäl
Benen de känns inte lätta
Lusten finns inte där

Jag har kommit att sluta försöka
Känslan är full av besvär
Magen den blir liksom ihopsnörd
Flödet finns inte där

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Text: Lisa Nilsson

Hela texten finns här.

Jag har kommit väldigt nära att ge upp helt, jag orkar verkligen inte försöka mer. Tur då att jag hade ett läkarbesök på vuxenpsykiatrin inbokat idag. Det resulterade i en utbytt medicin, ordination på 20 minuters promenad varje dag samt löfte om samtalskontakt och remiss till terapi i någon form. Dessutom är blodprov lämnat på vårdcentralen för koll av lite ditten och datten.

Kanske, kanske vänder det även denna gång. Jag känner inget som helst hopp idag, men jag får lita på vetskapen om att långsamt också leder någonstans. Långsamt går också framåt.

Man har inte roligare än man gör sig

lördag, augusti 11th, 2012

Då och då kollar jag läget med hjälp av madrs självskattningstest. Jag vet att det inte är en ersättning för adekvat vård, men så sällan som jag träffar vården och så ofta som jag misstror mina egna känslor ger det ändå en hint.

20120811-203831.jpg

Och som vanligt var det intet nytt under solen.