Archive for the ‘ego’ Category

Lite off

fredag, augusti 10th, 2012

Idag är jag lite off. Kanske vänder det och virkbilder poppar upp på kvällskvisten, kanske inte.

Jag lägger upp en bild som gått runt på Facebook. Den är så mitt i prick.

Tack alla släktingar och vänner som står ut med mig när Deppsörjan Örjan härjar som värst. Kom ihåg att jag inte är min depression, och det säger jag lika mycket till mig själv som till er.

Grååå är Deppsörjan Örjans sång, och lååång.

20120810-164152.jpg

Ensam hemma

lördag, juli 28th, 2012

Maken och barnen har åkt till Kolåsen på sin årliga semestervecka där. Jag börjar jobba på måndag men bara halvtid eftersom jag är sjukskriven fortfarande.

Hur mår jag då? Det varierar verkligen. Vissa dagar kommer jag inte utanför dörren medans jag andra dagar, som till exempel idag, har varit till Ica. Bara den lilla utflykten gav mig feber och huvudvärk så det peppar mig inte precis till att promenera mera trots att jag vet att det är nånting jag behöver.

Nu när jag är ensam hemma mår jag bra av att slippa det konstant dåliga samvetet för allt jag inte orkar, slippa lyssna på tjat till/från de andra. Slippa känna mig som en stor, eländig tyngd som drar ner humöret hos de andra. Jag är ingen rolig typ, milt sagt.

Men hej, allting har en ände utom korven som har två. Deppsörjan Örjan ska nog ge sig den här gången också, man vet bara inte hur eller när.

Hur många sätt behövs?

fredag, maj 4th, 2012

Jag har haft återkommande depressioner sedan många år. Jag har ofta förekommande huvudvärk, ibland migränliknande. Sedan snart ett år får jag feber vid minsta ansträngning. I natt var jag uppe och kräktes, därefter inga spår av magsjuka.

Hur långt ska kroppen gå innan skallen fattar vad det är frågan om? När ska jag fatta att det är dags att på allvar se över min situation?

Jag vill må bra. Hela tiden. Både på jobbet och hemma, inte antingen eller. Och absolut inte inget av det, och det är ditåt det barkar med skrämmande fart.

Nu återstår bara den lilla nöten att knäcka: HUR ska det gå till?

Inga svar, men inte heller många frågetecken

torsdag, augusti 25th, 2011

I tisdags var jag till Huddinge sjukhus, Infektionskliniken. Läkaren jag träffade lät liksom bekant så jag frågade henne om hon var norrifrån, och visst, från Arvidsjaur. It takes one to know one ;)

Nåväl, hon gick noga igenom alla prover som tagits, och det visade sig bland annat att de har tagit prover på vårdcentralen som brukar tas när man kommer till infektionskliniken så det känns väldigt betryggande att veta. Med lite gnat och tjat kommer man lite längre. Man ska vara frisk för att orka vara sjuk.

Nåväl, igen. Alla prover har varit alldeles utmärkt normala, förutom mitt lilla hjärnsläpp, så de flesta (alla?) anledningarna till att man har långvarig feber har uteslutits. Det känns bra. Det finns inte mycket mer att leta efter. Jag lämnade visserligen blod som skulle odlas för att det eventuellt skulle gå att se något där som ännu inte kommit fram. Dock trodde inte läkaren att det skulle göra det.

Det jag har efterlyst i vården är att man ska tillåtas se ett samband mellan kropp och själ, mellan det fysiska och det psykiska. Just det påtalade läkaren, att kanske kommer sig min feber av att psyket inte mår bra, eller kanske är det tvärtom. Vad är hönan och vad är ägget?

Man vet inte.

Det trevliga i kråksången är att nu kan jag ge mig ut på stavgångspromenader igen eftersom min feber inte hör till de febrar som man inte ska motionera med, så att promenera går alldeles utmärkt. Visst, jag får feber, men samtidigt ger promenaderna i sig ett välmående, så kanske avtar febern i takt med att välmåendet ökar?

Det vore nånting att önska sig det.

Min absolut enda önskan…

lördag, augusti 20th, 2011

…är att bli frisk.

Varken mer eller mindre.

Over and out.

Snart, sedan, så småningom

torsdag, augusti 4th, 2011

Under sommaren har jag inte kunnat motionera som jag velat men däremot ätit så mycket choklad och andra godsaker som jag velat. Det kan ju bara leda åt ett håll ur viktsynpunkt sett: uppåt.

Igår vägde jag mig för första gången sedan ett par månader tillbaka, jag skulle fylla i vikten på papperet jag hade med till dagens magnetkameraröntgen på Sophiahemmet.

3 kilo plus. Jajamensan, jag kan jag ;)

För tillfället gör jag inget speciellt med det, låter det bara vara så. När vardagen drar igång kommer mina mat- och snaskvanor rätta till sig litegrann av bara farten, men jag kan inte lägga på mig ett sådant ”måste” just nu.

Nu ska jag ta mina tre pluskilon plus de övriga kilona och strosa till ICA för att inhandla något ätbart, tjoflöjt!

Att jobba eller inte jobba eller inte jobba så mycket, det är frågan

torsdag, juli 28th, 2011

I morgon är det dags för ytterligare ett läkarbesök hos ytterligare en läkare (min husläkare har semester denna och två veckor till). Den här gången för att diskutera min nuvarande och eventuellt fortsatta sjukskrivning.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg hamnade jag i en mild depression någon månad innan febern gjorde entré. Trots denna jobbade jag på fram till midsommar, inte fullt frisk.

Min enda önskan inför semestern var att få sitta i soffan och virka/vila. Inte en massa jobbiga resor och liknande.

Nu visade det sig att jag mådde för dåligt för att ens kunna VÄLJA att resa så jag blev sjukskriven de två sista veckorna av semestern.

Hur ska jag göra nu, i den mån jag själv kan välja?

Jag får feber när jag anstränger mig fysiskt.
Nedstämdheten gör att jag inte orkar lika mycket psykiskt.
Jag har diverse undersökningar att gå på framöver.

Eftersom jag har ett stillasittande jobb och trivs fantastiskt bra med mina arbetsuppgifter känns det (just nu) som en bra idé att börja jobba nästa vecka, men inte full tid. Augusti brukar vara en lugn månad innan alla aktiviteter kommer igång, så någon stress eller press bör det inte vara. Det är dessutom min fjärde hösttermin på raken, och mycket grundjobb är redan gjort.

Jag funderar vidare och tar väldigt gärna emot input från er som läser!

Inte just nån motion alls

måndag, juli 25th, 2011

Eftersom jag haft feber i åtta veckor så har jag lagt viktminskningsmålet på is så länge.

Dock går jag korta, långsamma promenader då och då för att komma ut lite, men får dryga 38 graders feber varje gång.

Mina promenader går att följa via runkeeper som vanligt, men målet att gå kilometern under 10 minuter har jag också släppt. För tillfället åtminstone.

Men när jag är frisk och kry igen ska jag ta upp de snabba, underbara stavgångspromenaderna!

Vem är väl jag att beklaga mig?

söndag, juli 24th, 2011

Sedan månadsskiftet april/maj har jag inte varit på topp psykiskt, en mild depression gjorde entré. En månadsskifte senare satte den oförklarliga febern igång, utlöst av en lättare förkylning, så där dök jag fysiskt.

Över detta kan man beklaga sig. Och det har jag gjort.

Å andra sidan skulle jag kunna leva helt i nuet och njuta av ett och annat trots åkommorna. Det har jag inte/sällan gjort.

Om jag ”bara” var lite deprimerad kunde jag dosera med massor av upplyftande promenader.

Om jag ”bara” hade febern kunde jag rycka upp mig med trevliga familjeaktiviteter, bra böcker, filmer med mera och kanske till och med njuta av sommaren.

Istället har jag hamnat i moment 22. Febern sätter stopp för de raska stavgångspromenaderna och depression är inget man ”rycker upp sig” från.

Samtidigt som jag ältar mina privata små motgångar händer så mycket annat som är så mycket värre. I grannlandet Norge har närmare 100 människor dödats på grund av en galnings verk. I Östafrika pågår den värsta svältkatastrofen någonsin. Och så alla krig överallt.

När jag gick dagens långsamma promenad lyssnade jag på Sommar med Monika Nyström, vars man dog i hennes armar på deras 7-åriga bröllopsdag, då barnen var 4 och 6 år gamla.

Allt är visserligen relativt och man är alltid sig själv närmast.

Men ändå, vem är väl _jag_ att beklaga mig?!

Ännu ett läkarbesök

tisdag, juli 19th, 2011

Så har jag varit på ännu ett läkarbesök, denna gång laddad med ett långt dokument med alla mina febrar och diverse personers olika funderingar på vad min feber sedan 7 veckor tillbaka kan bero på.

Idag lyssnade hon, tog andras förslag på allvar (speciellt svägerskans läkarpappas kommentarer) och jag lämnade återigen diverse prover. Bland annat provet där de för ner en smal sak i näsan, iiiiihhhh, vad det kittlade obehagligt!

Jag gjorde ett EKG också, och det var som allt annat helt normalt. Hon lyssnade på hjärtat, andningen, undersökte lymfkörtlar och skickade en beställning på ultraljud av hjärtat. Jag ska själv åka till Sofiahemmet och göra en lungröntgen, det får bli i morgon förmiddag.

Om nu alla dessa lämnade och framtida prover fortfarande inte visar på något onormalt så blir det någon form av kontakt med infektionsläkare.

Och så är jag sjukskriven denna och nästa vecka ut.

Joråsatte, en sommar att minnas?

Skulle inte tro det.