Archive for the ‘sorg’ Category

3 år sedan

tisdag, mars 19th, 2013

Idag är det 3 år sedan pappa dog.

Tiden går fort även om man inte har roligt.

20130319-170338.jpg
Bild från begravningen

2 år sedan

måndag, mars 19th, 2012

Idag är det 2 år sedan pappa dog. Han fattas mig.


Bild från pappas begravning i Bureå kyrka.

14 år sedan

torsdag, juni 3rd, 2010

Tiden går fort. Det är idag 14 år sedan Linda dog.

”Så här skrev jag för 6 år sedan”:http://meramiriam.se/1591/min-vaen-linda2

Linda fattas mig fortfarande.

Cancer borde förbjudas.

Långfredag och stundande begravning

fredag, april 2nd, 2010

Vid nionde timmen brast förhänget i templet mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.

Vid denna timme framförde vi Stabat Mater med damkör, solister och stråkkvintett. Det är ett otroligt vackert verk och i år blev det det bästa framförandet hittills. Det var femte eller sjätte gången vi gjorde verket.

När det nu gick så bra borde jag känna mig nöjd. Men jag var så otroligt frånvarande, liksom inte där.

I vanliga fall är långfredagen den sorgsnaste dagen på året för att ett par dagar senare följas av den glada påskdagen. Det gör den i år också, men med skillnaden att det ytterligare ett par dagar senare är begravning.

Pappas begravning.

Hur förbereder man sig på något sådant?

Jag tror helt enkelt att jag inte vill vara med längre.

En bild från i somras

lördag, mars 20th, 2010

9 juli 2009: Två pappor - barnens och min

_Denna bild tog jag i den 9 juli 2009, för drygt 8 månader sedan_

ALS är en alldeles gräslig sjukdom. I pappas fall hade den ett otroligt aggressivt och snabbt sista förlopp.

Jag har inte tagit in det helt ännu.
Det blir små portioner av sorg då och då.
Tårarna räcker inte till mer.

Nu är det slut

fredag, mars 19th, 2010

Min syster och jag var uppe i Skellefteå och hälsade på pappa för två veckor sedan. Då kunde vi kommunicera med honom även om han hade svårt med konsonanterna.

Nu är pappa död. Från det första sms:et från min syster i Skellefteå till det sista var det en knapp halvtimme. I det första var gissningen timmar eller dagar, i det sista sekunder.

Nu är det över.

Bara resten av livet kvar.

Begravning

fredag, augusti 21st, 2009

Idag var det så dags för begravning för vår kära, kära tenor.

Det blev precis så fint och sorgligt som väntat.

Han är mycket saknad.

Kampen är över

fredag, juni 26th, 2009

_Edit fredag morgon_
Min text handlar om vår kära tenor.
Världen sörjer Michael Jackson.
Jag sörjer Anders.
Två stora sångare gick ur tiden igår, som min kollega så fint sammanfattade det.

———————–

Strax före midnatt fick jag besked om kampen är över.

Här kommer texten på psalmen vi sjungit så många gånger i körsättning, jag hör hans vackra tenorstämma i huvudet.

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind,
och må regnet vattna själens jord.
Och tills vi möts igen,
må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.

May the road rise to meet you,
may the wind be always at your back,
may the sun shine upon your face,
may the rain fall softly on your fields,
until we meet again,
may God hold you
in the palm of his hand.

Irländsk avskedsbön

Väntar på samtal

måndag, juni 22nd, 2009

Nu är det inte långt kvar. Min ”körkompis”:http://meramiriam.se/1901/hur-trakigt-som-helst har akut blivit sämre. Jag har haft sms-kontakt med hans syster men inte hört något på nån timme. Puh. Det är tungt.

För övrigt…

fredag, juni 5th, 2009

…hade jag vantar i morse för det var lika kallt som igår.

Och istället för att på eftermiddagen jobba med jobbhemsidan och käka choklad för att roa mig gjorde jag detsamma som tröst. Att jobba med en hemsida och tröstäta choklad är inte alls dumt när någon man känner och tycker om ligger för döden.

Men nu ska jag cykla hem från jobbet. Min dagishämtningsfria arbetsdag är härmed slut.