I våras började jag på en poncho till mig själv, en skir vit historia skulle det bli.
Men ack vad det räntade dåligt, jag virkade och virkade men kom ingen vart.
Sån tur då att det finns vänner med 1,5-åringar! Simsalabim så bidde det en liten poncho till Amanda 
Ellas solhatt är för liten. Så idag har jag virkat en ny. En gul. Med blommor.
Häromdagen la jag upp en bild på Instagram och Facebook
Den sa inte så mycket eftersom det var en hemlis. Idag har jag lämnat över presenten till Frida. Då blev hon så här glad.
Här kommer ett par närbilder på virkpåsen.
När jag virkar/stickar saker och ting till människor är det för att jag vill det. Å jag visste i det här fallet att det sammanföll med Fridas önskan. Då är det ännu roligare att överraska
Av flera lyckliga sammanträffanden kommer vi att ha en informationsassistent på jobbet tre veckor i slutet av sommaren. Denna person ska hjälpa oss att sortera alla våra tusentals bilder, eller åtminstone så många som hinns med.
Vem som ska jobba hos oss?
David, som fått sitt allra första sommarjobb!
Igår blev jag färdig med den första av två panelgardiner som ska hänga i sovrumsfönstret. Den blev 208 cm lång. Panelgardin nr 2 har jag kommit drygt halvvägs på, så om jag fortsätter på den med jämna mellanrum kan vi kanske hänga upp dem i höst?
Om vi kommit oss för att skaffa persienner förstås, det är en förutsättning.
Äntligen är den blockad, filten som Jonas fick när han fyllde år. Förutom raderna med hjärtan finns en rad där det står MOLLVIG. Filten är nämligen tänkt till båten.
Båten, en Maxi 77, har egentligen inget namn, men vår förra minimala båt hette Grynet så Mollvig faller sig naturligt för denna 
Idag har Jonas vabbat på förmiddagen och jag har jobbat. Jag har alltså inte kunnat hjälpa Ella med virkningen.
Men titta vad hon gjort! Strumpor och basker till sin lilla hund. Jag är otroligt imponerad!
Närbild på den lite krångliga strumpan.
…som virkar african flowers.
Ellas första blomma till vänster. Min hundrafemtielfte till höger.
Idag har jag pysslat en hel del med crazyfilten och jag börjar få ett någorlunda hum om hur stor den ska bli. En sak är säker, det är en bra bit kvar. Många blommor blir det.
Bomullsfilten växer den också. Den står nära till hands så den åker fram när jag inte vet vad jag ska ta itu med.
Omväxling förnöjer!
Jag tror aldrig att jag lagt upp någon bild här i bloggen på iPad-fodralet jag virkade till maken för ett drygt år sedan.
Det är inte alla som har fodral med glitter till sina iPadar. Det har Jonas.
