Posts Tagged ‘Deppsörjan Örjan’

Idétorka

söndag, mars 31st, 2013

För någon månad sedan hade jag under ett par dagar total idétorka när det gäller stickning och virkning. Det var obehagligt eftersom mina handarbetsidéer är det enda som är någorlunda opåverkat av Deppsörjan Örjan. Nu fungerade inte ens dom.

Senare fick jag förklaringen av en vän att det kanske var så att både kropp och själ var utmattad och gick ner på sparlåga. Bättre att att låta det bero och vila istället.

Idag hände samma sak. Känslan av att jag skulle komma på nåt nytt var stark men absolut ingenting kom upp i skallen. Först var jag frustrerad. Kollade i tidningar, böcker och sparade länkar. Men inget.

Till slut kom jag ihåg vad vännen sagt. Då lät jag det bero och stickade på något redan påbörjat.

Fast till slut pockade ett nystan mjuuukt ullgarn på min uppmärksamhet och ville bli en hitchhiker.

Då är det bara att ge efter ;)

20130331-193933.jpg

Jo, alltså…

lördag, mars 16th, 2013

…jag blir ju som otroligt less på alla klatschiga uttryck och ”klokheter” om hur lätt det är att bli/vara lycklig. De finns på Facebook. Jag unnar alla som vill lägga upp/dela dessa bilder att göra det men på min Facebook-sida och nu också i bloggen måste jag protestera!

20130316-200401.jpg
Idag var det den här bilden.

Jag inser att det för en i övrigt fullt frisk människa kan vara så enkelt att komma från bu till bä bara genom att ändra tanken i annan riktning.

Men med min mångåriga kamp mot återkommande depressioner i bagaget och den senaste för tillfället 10 månader långa depressionen ser jag annorlunda på saken.

Förutom att jag inte är frisk så måste jag ändå kämpa som en tok för att få en vård värd namnet. Det byts läkare som byter/ändrar mediciner. Jag fick tjata i 2 månader för att överhuvudtaget få en remiss till vidare terapeutisk vård. Efter utredningen som till slut visade att jag skulle få gå i terapi slutade den utredande terapeuten, som rent logiskt skulle fortsatt att träffa mig, och istället fick jag en annan terapeut.

Denna människa hade mage att under den sista gången (av sammanlagt 7) jag träffade henne (vi visste inte då att det var sista, men anade nog det båda två) berätta att under hennes 30 yrkesverksamma år har ingen patient någonsin mått så dåligt som jag berättat att jag gjort efter mitt besök hos henne veckan innan.

Så nu, efter snart 10 månaders sjukskrivning, har jag en bra läkare (sedan januari), en tack och lov (!!!) bra handläggare på försäkringskassan, ingen terapeut men massor av goda vänner som stöttar mig i min kamp. För att inte tala om min man. Allt han gör går inte att beskriva. Hur ska jag nånsin kunna ”betala tillbaka”?

Min dryga 10-kilos viktuppgång är för övrigt också en trist följeslagare i depressionens spår. Kombinationen mediciner + oförklarlig feber (=stillasittande) + tröstätande är inte bra för kroppen.

Så ”Change something” är en otroligt snårig och besvärlig resa och helt ärligt vet jag inte om jag nånsin kommer att lyckas bli lycklig igen.

Deppsörjan Örjan gör ett gediget arbete denna gång.

I brevlådan igår

onsdag, oktober 17th, 2012

Till slut fick min läkare iväg remissen. Igår kom bekräftelsen som ett brev på posten.

Nu väntar först kö till mottagningen, sedan utredning, beslut om det finns behandling som passar och till sist antingen någon form av terapi eller återremittering.

Nu vet jag i alla fall ATT jag väntar på något. Man får vara glad för det lilla.

20121017-164629.jpg

Kvällsblogg

torsdag, september 27th, 2012

För ett år sedan jobbade jag 75 % igen efter en halvtidssjukskrivning. Några veckor senare var jag tillbaka på heltid. Det kändes underbart.

Nu står jag kvar på halvtid och är ”glad” att jag åtminstone klarar det. Hur jag någonsin skulle kunna jobba en sekund till är en fullständigt omöjlig ekvation att lösa.

Jag tycker mig nå botten hela tiden. Det visar sig att Deppsörjan Örjan är betydligt mer mångbottnad än jag trodde. Det finns ständigt en lägre botten att trilla ner på.

Men hej, nån gång måste väl enda vägen vara uppåt? Väl?

Nån gång?

Har tappat sugen

onsdag, augusti 29th, 2012

Att lägga upp virkprojekt har varit mitt hittills enda motmedel mot Deppsörjan Örjan. Men idag orkar jag inte. Jag vill inte. Har ingen lust att ens försöka uppbåda nåt intresse.

Så idag får ni virka nåt trevligt själva.

Hur det känns

söndag, augusti 19th, 2012

Hur en depression upplevs är svårt att beskriva. Säkert är variationerna lika många som antalet deprimerade.

Själv har jag ibland beskrivit med bilder, som till exempel här, på dagen ett år sedan. Nåt att fira? Nej, knappast.

Häromdagen skrev jag så här till en vän: ”Jag vill bara krympa ihop till en väldigt liten hög som inte stör eller förstör.”

När jag är ute och promenerar vill jag inte lyfta blicken, vid busshållplatsen/på affären inte möta någons blick. Alltså håller jag mig mest hemma. Jag jobbar mina fyra timmar om dagen, flyr sedan hem.

Att virka är det enda jag har något som helst intresse för. Mitt lilla soff/garnhörn är det enda jag ibland orkar städa. Kaffe är det enda i matväg jag orkar tillaga.

Den där lilla högen som jag vill krympa ihop till, kan man gömma undan den nånstans tills det känns bättre?

För förutom själva depressionen är jag så fruktansvärt less på att vara till besvär, less på att dra ner stämningen, less på att inte kunna vara till någon som helst nytta här hemma.

Less. Ledsen.

Det här är mitt försök att förklara hur det känns. För mig.

Långsamt

tisdag, augusti 14th, 2012

Idag lyssnade jag bland annat på låten Långsamt av Lisa Nilsson. De två första stroferna innan refrängen stämmer så mitt i prick på hur jag mår just nu. Speciellt raderna Jag har kommit att sluta försöka. Känslan är full av besvär.

Jag har kommit att röra mej långsamt
Det har sina olika skäl
Benen de känns inte lätta
Lusten finns inte där

Jag har kommit att sluta försöka
Känslan är full av besvär
Magen den blir liksom ihopsnörd
Flödet finns inte där

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Text: Lisa Nilsson

Hela texten finns här.

Jag har kommit väldigt nära att ge upp helt, jag orkar verkligen inte försöka mer. Tur då att jag hade ett läkarbesök på vuxenpsykiatrin inbokat idag. Det resulterade i en utbytt medicin, ordination på 20 minuters promenad varje dag samt löfte om samtalskontakt och remiss till terapi i någon form. Dessutom är blodprov lämnat på vårdcentralen för koll av lite ditten och datten.

Kanske, kanske vänder det även denna gång. Jag känner inget som helst hopp idag, men jag får lita på vetskapen om att långsamt också leder någonstans. Långsamt går också framåt.

Man har inte roligare än man gör sig

lördag, augusti 11th, 2012

Då och då kollar jag läget med hjälp av madrs självskattningstest. Jag vet att det inte är en ersättning för adekvat vård, men så sällan som jag träffar vården och så ofta som jag misstror mina egna känslor ger det ändå en hint.

20120811-203831.jpg

Och som vanligt var det intet nytt under solen.

Lite off

fredag, augusti 10th, 2012

Idag är jag lite off. Kanske vänder det och virkbilder poppar upp på kvällskvisten, kanske inte.

Jag lägger upp en bild som gått runt på Facebook. Den är så mitt i prick.

Tack alla släktingar och vänner som står ut med mig när Deppsörjan Örjan härjar som värst. Kom ihåg att jag inte är min depression, och det säger jag lika mycket till mig själv som till er.

Grååå är Deppsörjan Örjans sång, och lååång.

20120810-164152.jpg

Dagens färdiga

fredag, augusti 3rd, 2012

Jag hade inte lovat Ella att bli klar med hennes filt innan de kommer hem i morgon, men jag sa att jag skulle försöka. Hon vet att jag inte virkar på stopptid, det är viljan och nyfikenheten som är min drivkraft när jag virkar. Det är det enda drivet som Deppsörjan Örjan inte kommit åt.

Nåväl, idag, sex dagar efter att de åkte, tog jag plötsligt itu med det som var kvar på filten. Och tack vare den nyinköpta hushållsvågen kunde jag väga garnet på sluttampen, så att jag visste att det skulle räcka hela vägen. Det blev 7 gram över av de fyra 100 grams-nystanen Magic Light :)

20120803-205402.jpg