Posts Tagged ‘Deppsörjan Örjan’

Ensam hemma

lördag, juli 28th, 2012

Maken och barnen har åkt till Kolåsen på sin årliga semestervecka där. Jag börjar jobba på måndag men bara halvtid eftersom jag är sjukskriven fortfarande.

Hur mår jag då? Det varierar verkligen. Vissa dagar kommer jag inte utanför dörren medans jag andra dagar, som till exempel idag, har varit till Ica. Bara den lilla utflykten gav mig feber och huvudvärk så det peppar mig inte precis till att promenera mera trots att jag vet att det är nånting jag behöver.

Nu när jag är ensam hemma mår jag bra av att slippa det konstant dåliga samvetet för allt jag inte orkar, slippa lyssna på tjat till/från de andra. Slippa känna mig som en stor, eländig tyngd som drar ner humöret hos de andra. Jag är ingen rolig typ, milt sagt.

Men hej, allting har en ände utom korven som har två. Deppsörjan Örjan ska nog ge sig den här gången också, man vet bara inte hur eller när.

Vad skrev hon i remissen?

torsdag, september 8th, 2011

Igår var jag hos min husläkare för att kolla vad som var fel på min mage. Den hade krånglat sedan i lördags utan några som helst ”utfall”, varken fram eller bak. Lite konstigt. En magsjuka brukar som regel räcka ca 24 timmar med många snack i den stora vita telefonen (kräkas för den som inte visste, telefonerna ser ju så annorlunda ut nu för tiden…), men 4-5 dagar utan något som helst litet samtal?

Det togs prover i vanlig hederlig ordning.
Alla resultat var normala i vanlig hederlig ordning.
Miriam mådde inte alls bra i vanlig hederlig ordning.

Så det bidde en förnyad remiss till vuxenpsykiatrin för att få hjälp med depressionen som sannolikt är roten till allt det onda.

Och redan idag blev jag uppringd, rekordsnabbt!

Inte lika snabbt skulle mitt besök bli av, nehej då. Kunde det finnas någon tid i vecka 39? Ha! Det struntar jag fullständigt i vad det finns för tider om tre veckor, jag behöver hjälp NU! Jag formulerade mig lite smidigare än så, om än totalt uppgivet. Nåväl, då hostade hon upp en tid på tisdag morgon nästa vecka.

Vad som händer sedan vet jag inte, men en sak är säker: mig skyfflar man inte undan längre! Nu har jag haft upprepade depressioner alldeles för många gånger och jag behöver adekvat HJÄLP.

Så det så.

PS Påminn mig på måndag kväll att jag var så här stursk idag och skulle behöva vara det igen på tisdag morgon… DS

Det ska bli ett foto i timmen idag…

fredag, augusti 19th, 2011

…bara inte nu. Kameran är full med bilder men orken tog slut, precis när jag satte mig vid datorn. Bara att föra över bilderna känns övermäktigt och stressande. Jag måste vila.

Den som orkar kan väl komma tillbaka lite senare? Snälla?

Att ge upp eller inte ge upp, det är frågan

onsdag, augusti 17th, 2011

Å ena sidan är det ju jättebra att jag kan jobba halvtid. Socialt och antagligen bra för psyket.

Å andra sidan är jag så trött och less. Sååå trött på att utredas till höger och vänster, samt dessutom bära på en depression. Det är liksom för mycket. Skäppan är full. Överfull.

Idag var det dags för återbesök på psykiatrin. Läkaren jag träffat i ett drygt år slutade sista juni så idag var jag kallad till en annan läkare, en ny igen. Hon var dock lite inläst så jag behövde inte dra hela storyn från start till mål. Hon var också höggravid och går på mammaledighet nästa vecka.

Så då blir det till att träffa en ny läkare på psykiatrin. För hundrasjuttielfte gången eller så. Visst, det är jättebra att de inte skriver ut mig så fort jag är symptomfri eftersom jag har en rätt gedigen historia av återkommande depressioner. Men ändå, att ständigt byta läkare där tar på krafterna.

Nu ska jag i alla fall byta medicin. Det har varit på tal i 1,5 år men inte blivit av eftersom jag mått bra. Det gör jag inte nu så då kan det vara bra att byta till en medicin som kanske hjälper.

Mitt egenhändiga hopkok av medicin idag bestod av kaffe och choklad. Den hjälper för stunden åtminstone.

Deppsörjan Örjan och Uslofebern Evert

tisdag, augusti 16th, 2011

Visst känns det å ena sidan alldeles underbart ironiskt att mitt upplevda hjärnsläpp också fått en fysisk förklaring. Det gav mig många skratt igår och till viss del i förmidddags. Men sen, nej, det är inte roligt, inte roligt alls. Det är ju faktiskt en skada i hjärnan, om än sannolikt helt ofarlig.

Jag gick ”min” Mosstorpsrunda för en halvtimme sedan. Som vanligt blev jag inte ens andfådd men nästan direkt när jag gick började jag känna feberfrossa trots att det var ganska varmt ute. Och som vanligt hade jag feber när jag kom hem.

När jag berättar att jag är halvtidssjukskriven är det så lätt att berätta om febern. Den är lätt att förstå, om än obegriplig i sitt slag.

Att jag också går och drar på en depression sedan nån månad innan febern satte igång behöver jag liksom inte säga, det är så svårt att förstå för gemene man. Fast oftast säger jag det, för jag tycker att alla sjukdomar har lika stor rätt att finnas.

Men vardagen är inte så rolig nu. Jag har sällskap av inte bara Deppsörjan Örjan utan också Uslofebern Evert.