Tag Archives: feber

Sommaren 2013 vs de tidigare

2011 skrev jag detta inlägg.

Jag skulle kunna kopiera det nu men ersätta 2011 med 2013 och halvtidssjukskrivning med heltidsdito. Och för all del, 2012 var på samma vis som 2011 också.

Jag kan säga som så att jag just för tillfället, strax efter en lugn men ändock feberframkallande promenad i solskenet, är fruktansvärt bitter över det faktum att jag de tre senaste somrarna inte kunnat njuta av årstiden och de aktiviteter familjen och en stor del av den övriga befolkningen ägnar sig åt när solen skiner.

Depression, utmattningssyndrom och ansträngningsfeber – dra dit pepparn växer – jag vill också vara FRISK!!!


Hur många sätt behövs?

Jag har haft återkommande depressioner sedan många år. Jag har ofta förekommande huvudvärk, ibland migränliknande. Sedan snart ett år får jag feber vid minsta ansträngning. I natt var jag uppe och kräktes, därefter inga spår av magsjuka.

Hur långt ska kroppen gå innan skallen fattar vad det är frågan om? När ska jag fatta att det är dags att på allvar se över min situation?

Jag vill må bra. Hela tiden. Både på jobbet och hemma, inte antingen eller. Och absolut inte inget av det, och det är ditåt det barkar med skrämmande fart.

Nu återstår bara den lilla nöten att knäcka: HUR ska det gå till?


Vad skrev hon i remissen?

Igår var jag hos min husläkare för att kolla vad som var fel på min mage. Den hade krånglat sedan i lördags utan några som helst ”utfall”, varken fram eller bak. Lite konstigt. En magsjuka brukar som regel räcka ca 24 timmar med många snack i den stora vita telefonen (kräkas för den som inte visste, telefonerna ser ju så annorlunda ut nu för tiden…), men 4-5 dagar utan något som helst litet samtal?

Det togs prover i vanlig hederlig ordning.
Alla resultat var normala i vanlig hederlig ordning.
Miriam mådde inte alls bra i vanlig hederlig ordning.

Så det bidde en förnyad remiss till vuxenpsykiatrin för att få hjälp med depressionen som sannolikt är roten till allt det onda.

Och redan idag blev jag uppringd, rekordsnabbt!

Inte lika snabbt skulle mitt besök bli av, nehej då. Kunde det finnas någon tid i vecka 39? Ha! Det struntar jag fullständigt i vad det finns för tider om tre veckor, jag behöver hjälp NU! Jag formulerade mig lite smidigare än så, om än totalt uppgivet. Nåväl, då hostade hon upp en tid på tisdag morgon nästa vecka.

Vad som händer sedan vet jag inte, men en sak är säker: mig skyfflar man inte undan längre! Nu har jag haft upprepade depressioner alldeles för många gånger och jag behöver adekvat HJÄLP.

Så det så.

PS Påminn mig på måndag kväll att jag var så här stursk idag och skulle behöva vara det igen på tisdag morgon… DS


När är det nog?

I månader har jag dragits med depression och feber. Det har varit och är tungt på många sätt och vis, inte bara för mig utan för hela familjen.

Det är liksom ungefär vad jag/vi klarar av.

Men sedan i lördags dras jag nu också med någon form av magsjuka. I lördags var det ett kolossalt molande och även magknip. Jag sov bort precis hela dagen. Igår var det lite bättre och jag lyckades medverka i gudstjänsten i kyrkan på eftermiddagen. På kvällen blev det sämre igen.

I morse vaknade jag helt utan knip eller molande smärta så det var ett lätt beslut att Jonas skulle jobba förmiddag och jag eftermiddag. Denna uppdelning eftersom Ella är förkyld och hemma från skolan.

Men döm om min förvåning och totala ledsnad när jag strax före lunch kände hur det tilltog i magen, denna gång mer kymighet och en känsla av att returer kan bli av.

Jag har knaprat i mig ett par skorpor och håller tummarna för att jag får behålla dem.

Ellas förkylning kan hon få ha för sig själv, jag är INTE intresserad!

Nog kan det väl vara nog nu?

Edit 20:18
Nu har jag fått värsta nackspärren också :(


Inga svar, men inte heller många frågetecken

I tisdags var jag till Huddinge sjukhus, Infektionskliniken. Läkaren jag träffade lät liksom bekant så jag frågade henne om hon var norrifrån, och visst, från Arvidsjaur. It takes one to know one ;)

Nåväl, hon gick noga igenom alla prover som tagits, och det visade sig bland annat att de har tagit prover på vårdcentralen som brukar tas när man kommer till infektionskliniken så det känns väldigt betryggande att veta. Med lite gnat och tjat kommer man lite längre. Man ska vara frisk för att orka vara sjuk.

Nåväl, igen. Alla prover har varit alldeles utmärkt normala, förutom mitt lilla hjärnsläpp, så de flesta (alla?) anledningarna till att man har långvarig feber har uteslutits. Det känns bra. Det finns inte mycket mer att leta efter. Jag lämnade visserligen blod som skulle odlas för att det eventuellt skulle gå att se något där som ännu inte kommit fram. Dock trodde inte läkaren att det skulle göra det.

Det jag har efterlyst i vården är att man ska tillåtas se ett samband mellan kropp och själ, mellan det fysiska och det psykiska. Just det påtalade läkaren, att kanske kommer sig min feber av att psyket inte mår bra, eller kanske är det tvärtom. Vad är hönan och vad är ägget?

Man vet inte.

Det trevliga i kråksången är att nu kan jag ge mig ut på stavgångspromenader igen eftersom min feber inte hör till de febrar som man inte ska motionera med, så att promenera går alldeles utmärkt. Visst, jag får feber, men samtidigt ger promenaderna i sig ett välmående, så kanske avtar febern i takt med att välmåendet ökar?

Det vore nånting att önska sig det.


I morgon…

…är det dags för nästa sjukhusbesök. Denna gång på Karolinska universitetssjukhuset, infektionskliniken, förlagd i Huddinge. Inte precis around the corner, men mina tre remisser hittills har gått till Sophiahemmet så jag sitter nöjd.

Dock är jag otroligt less på undersökningar efter bara några månader i ”branschen”. Jag menar, det finns värre, det är jag väl medveten om.

Ingen av alla troliga anledningar till min feber har stämt. Vad kan det då vara? Hur långt måste man gräva? Vad kommer man att hitta?

Det är inte utan att jag är lite orolig.

Eller mycket.


Sjukläget i övrigt…

…är som så att jag är fortsatt halvtidssjukskriven till den 16 september då jag ska träffa husläkaren igen.

Febern
Om jag anstränger mig (går en långsam promenad, hastar hit och dit på jobbet, flyttar möbler) så får jag feber, runt 38 grader, oftast strax över. Tro nu inte att jag gör sådana saker jämt och ständigt, jag orkar ju inte få feber hela tiden.

Undersökningar
På torsdag ska hjärtat undersökas med hjälp av ultraljud. Remiss har skickats till neurokirurg (det ofarliga hjärnsläppet) samt infektionskliniken (igen, de avvaktade några provsvar) så jag blir ordentligt undersökt om inte annat.

Sköldkörteln?
Nix pix, alla prover har visat normala värden för sköldkörteln, så det är inte den som spökar. Heller. Den var annars högeligen misstänkt för onormalt beteende i ärendet. Det hade varit så lätt att åtgärda.

Medicinering?
Så, förutom vila och egenvård lägger jag nu till munkte och Ben & Jerry’s-glass på listan över förbättringsåtgärder!