Å ena sidan är det ju jättebra att jag kan jobba halvtid. Socialt och antagligen bra för psyket.
Å andra sidan är jag så trött och less. Sååå trött på att utredas till höger och vänster, samt dessutom bära på en depression. Det är liksom för mycket. Skäppan är full. Överfull.
Idag var det dags för återbesök på psykiatrin. Läkaren jag träffat i ett drygt år slutade sista juni så idag var jag kallad till en annan läkare, en ny igen. Hon var dock lite inläst så jag behövde inte dra hela storyn från start till mål. Hon var också höggravid och går på mammaledighet nästa vecka.
Så då blir det till att träffa en ny läkare på psykiatrin. För hundrasjuttielfte gången eller så. Visst, det är jättebra att de inte skriver ut mig så fort jag är symptomfri eftersom jag har en rätt gedigen historia av återkommande depressioner. Men ändå, att ständigt byta läkare där tar på krafterna.
Nu ska jag i alla fall byta medicin. Det har varit på tal i 1,5 år men inte blivit av eftersom jag mått bra. Det gör jag inte nu så då kan det vara bra att byta till en medicin som kanske hjälper.
Mitt egenhändiga hopkok av medicin idag bestod av kaffe och choklad. Den hjälper för stunden åtminstone.